24 mars 2010

domedagen

Läkarsamtalet gick inte riktigt bra, jag sprang gråtandes därifrån med panikångesten i hälarna på mig, som vanligt...

Hon skrev ut humörsstabiliserande och jag vägrade ta det. Jag dömde henne totalt, hon kommer alltid att vara en äckeljävelfascistöversittarfitta i mina ögon. Tyvärr blir det lätt så för mig, jag dömer och sen kan de inget göra för att överklaga domen.

Fullständig panik har jag haft i några timmar, har äntligen lugnat mig (tacka gud för benso) och börjar tänka mer logiskt nu. Soc ringde mig nyss och sa att hon hade pratat med vuxenpsyk (jag ringde och avslutade kontakten med dem) och hon hade även talat med läkaren... Soc var med på läkarsamtalet och hon ringde vuxenpsyk för att säga till dem att de inte bara kan släppa mig när jag mår så dåligt, att de måste ta sitt ansvar. Det var väl då hon fick som svar att jag avslutat kontakten. Nu sitter jag och väntar på att äckeljävelfascistöversittarfittan ska ringa mig och "prata" (läs ta sitt ansvar), och jag kan väl tänka mig att gå med på att prova äckeljävelhumörstabiliserande om jag iaf får något utskrivet att sova på (läs Stilnoct).

Mitt huvud gör ont, jag är arg på alla de andra och på mig själv. Jag är så förbannat trött på mig själv! Ena stunden ger jag upp, vill fly, orkar inte mer, kommer aldrig mer ta mig upp. En halvtimma senare har jag inga problem alls.

Inga kommentarer:

 
Copyright 2009 Diana