5 jan. 2010

a

Ångest, hela jävla natten. Det hugger i mitt bröst och pulsen bankar i min kropp.

Jag är så jävla trött på alla jävla nervryck, det hoppar i hela kroppen. Vuxenpsyk kan dra åt helvete, jag behöver ingen jävla utredning. Jag vill ha mina mediciner, om de ska ta bort dem och sega så här, då hoppar jag av. Jag skiter i deras jävla termer, det hjälper inte mig att leva.

Jag är trött på den här världen, och den här världens folk. Alla jobbar och stressar, sliter ut sig själva; för vad? Folk väntar på att livet ska börja, framtiden skall komma. Vi lever nu, livet är här och alla slösar bort sin tid på oväsentligheter. Ta vara på den tid vi har här, lev och framförallt älska. Kärleken är större än materiella ting.

Inga kommentarer:

 
Copyright 2009 Diana