Idag gick jag upp klockan två, vilket ger mig ångest, ångest, ångest och mer ångest.

Har storstädat mitt rum, halvt iallafall. Jag har så sjukt ont i ryggen så fick avbryta städningen efter ett tag men jag hann med det värsta. Golvet syns nu. Har varit och solat med lillasyster idag också, sjukt skönt var det. Jag har inte solat på flera månader och har blivit blekare än någonsin. Jag är så blek att jag ser sjuk ut.

Nu är jag på fett dåligt humör, är irriterad på mamma som går igenom mitt rum och tar mina tabletter och gömmer. Jag förstår inte hur hon tänker, det är klart jag märker om någon tar mina piller. Jag frågade vart mina värktabletter var och då spelade hon dum och sa "vilka värktabletter?" När jag berättade vart de hade legat och sa att någon hade tagit dem så gav hon tillbaks dem. Det var ju verkligen jättevärt mamma.

Jag vet inte hur jag ska kunna somna i tid inatt, jag har inga insomningstabletter tack vare BUP, som sa att de skulle starta en utredning och var därför tvugna att ta bort alla mina mediciner. Fast BUP gjorde aldrig någon utredning, de skickade en remiss till vuxenpsyk. Det var ju verkligen jättevärt att ta bort mina mediciner BUP.

Vad är det med alla att ta bort mina piller? Nu har jag inte kunnat sova, haft ångest 24/7 och panikångestattacker lite då och då i tre månader, tack vare BUP. Som jag heller inte hört något av på tre månader, förutom remissen till vuxenpsyk.

Jag hatar, idag.