dygnar

Jag är fortfarande vaken, vilket är bra om jag ska lyckas dygna. Jag hoppas verkligen att jag klarar av det nu, är trött på att sova bort dagarna.

Ångesten har lättat lite, kanske beror det på att folket börjar vakna här hemma. Jag är så jävla rädd för att vara ensam, gillar det verkligen inte. Helst av allt skulle jag vilja ha folk i rörelse omkring mig 24/7, fast självklart med chans att få vara ifred när helst behagar. På dagarna somnar jag hur lätt som helst, men det beror på att jag blir trygg när jag hör att det är människor runt om mig. Jag störs inte av ljud då, blir snarare lugnare. Nu skulle jag verkligen somna hur gott som helst, men då vaknar jag inte förrän framåt niotiden ikväll och jag orkar inte sitta vaken en hel jävla natt.

Mamma har vaknat nu och det känns jättebra, då kan jag socialisera lite med henne så jag inte somnar. Nu ska jag ta en kopp kaffe och cigg med mamma.